Jag råkade lämna framme lite karra i går kväll och Hubert var givetvis framme och stillade sitt bakissötsug. Han hade dessutom somnat upp och ner i karramellpåsen med choklad i hela ansiktet och handen krampandes kring Jappen.  Nu är han nedbäddad i sin tomtesäng och jag hoppas verkligen att han skäms.

Det kommer att dröja länge innan Emmas tomtar blir hitbjudna igen för jag känner knappt igen vår vanligtvis fromma lilla Hubert.